Valpbitning

Här kommer tips och metoder för att bli av med besvärlig valpbitning. Jag är varken expert eller hundpsykolog utan skriver bara vad jag själv har lärt mig och erfarit under tiden med mina hundar och speciellt Dixi.

Boston hade ingen nämnvärd valpbitning, men däremot hade Dixi en mycket besvärlig valpbitning som vi kämpade med länge. Efter ett halvårs träning med henne så lyckades vi tillslut bli av med det.

Denna artikel är en omarbetning av artikeln jag ursprungligen skrev på Dixis hemsida http://hundar.vicopet.se/dixi/index.html. Där står mer om hur vi gjorde med just henne. Här har jag strukturerat om det hela och har inte så stort fokus på just Dixi.

Utforskande, kontakt och kontroll på läget

Att valpar bits är helt normalt. De utforskar världen med nosen och tänderna och det kliar i mjölktänderna. Därför bits den. Inte för att den är elak eller för att den vill skada andra, även om man ibland kan tro att valpen man nyss fick hem är ett monster.

Innan vi får hem valpen leker den med sina kullsyskon, mamman och kanske även pappan. De biter och drar i varandra och har ingen aning om hur vassa deras valptänder är eller hur ont det gör i de andra valparna eller på mamman. Valparna lär sig så småningom hur hårt de kan bita och leka genom att syskonen skriker till och drar sig undan då det gör för ont. De vill helt enkelt inte leka med den som biter dem för hårt. Och den lilla valpen som biter för hårt vill ju naturligtvis inte bli lämnad ensam. Den vill leka och biter därför lite lösare nästa gång. På så vis minskas styrkan i bettet succesivt med tiden.

Tiken har tålamod

Tikarna har normalt enormt tålamod med sina valpar. De blir också bitna och klösta. Oftas räcker det med att tiken tittar bort eller flyttar på sig när valpen är för jobbig. Är valpen fortfarande för våldsam mot henne kanske hon behöver morra till åt den för att få den attl sluta. Ibland kan valparna vara så ihärdiga och besvärliga att tålamodet tar slut och tiken måste ta i med hårdhanskarna och klipper till valpen ordentligt över nosen. Men generellt har tikarna tålamod och valparna behöver förmodligen vara mycket jobbiga innan tålamodet brister för henne.

Vi människor tål inte alls lika mycket smärta som hundarna. Sätter valpen sina sylvassa tänder i våra fötter, händer eller i näsan så gör det jätteont på oss, trots att valpen kanske inte ens bet utan bara nuddade eller råkade skrapa vår hud med tänderna. Att det gör ont på oss vet ju förstås inte valpen.

Besvärlig valpbitning och stress

När valpen biter en människa i handen reagerar vi normalt med att snabbt rycka bort handen och skrika till. Detta beteende kanske liknar valparnas egna beteende då kullsyskonen biter - de gnyr till och drar sig undan den bitande valpen som efter ett par gånger inser sambandet och slutar att bita lika hårt nästa gång.

För endel valpar kan människans skrik och snabba hand- och armryckningar medföra att valpens hjärta börjar slå lite mer, stressnivån stiger. Valpen kanske tänker att "hjälp, vad hände med matte nu?" eller "vad duktig jag är som kan få matte att sprattla så där". Också biter valpen oss igen.

När valpen biter igen börjar vi att vifta med armarna och vi skriker ännu mer. Valpens hjärta börjar att slå ännu fortare och den biter oss igen, förmodligen lite hårdare eftersom den är mer stressad nu. Vi själva stressar upp och börjar att hoppa runt, vi skriker ännu mer, vi tittar oavbrutet på valpen och vi blir jättearga och tar tag i den och puttar eller kastar undan den från oss (och nu börjar vårt beteende att avvika från hundarnas). Valpens stressnivå ökar nu ännu mer. Nu tar den sats och provar att hoppa högt upp på oss och biter till i midjan. Ingenting vi gör tycks hjälpa. Nu är vi jättearga och känner verkligen för att lyfta upp valpen och slänga in den i väggen så att den "lär sig". Det som händer är, förutom att valpen kan skada sig, att stressnivån ökas ytterligare och problemet förvärras.

Precis detta hände ibörjan med Dixi. Hon blev bara mer hysterisk och stressad ju mer vi skrek, tog tag i henne och allt vad vi nu gjorde. Hon hoppade högt och bet tag i midjan hårt eller gjorde utfall med hugg i luften mitt framför näsan i ansiktet så att det klappade till ordentligt i hennes käkar. Det kändes som om hon attackerade och högg mig överallt på kroppen med tänderna, från fötterna till huvudet - hela tiden. Hon blev totalt blockerad av stress och jag själv skakade av ilska, var sönderbiten och hade trasiga kläder och röda och blåa uppsvullna armar efter våra långdragna och totalt onödiga bråk som inte ledde någon vart. Kom ihåg att jag pratar om besvärlig valpbitning nu.

Om valpen blir allt för stressad kan den till slut bli totalt blockerad i hjärnan och kan bita av rena rama stressen och då har det gått för långt. Hunden är inte mottaglig för någonting i det tillståndet. Beteendet måste brytas innan detta händer.

Ignorera-metoder

Valpen vill ha massor av uppmärksamhet och det får den så fort någon bara tittar på den. Ju mer uppmärksamhet valpen får desto bättre tycker den att det är. När valpen gör någonting som ogillas så kan det i de enklaste fallen räcka att sluta uppmärksamma valpen. Tiken vänder bort huvudet och gäspar för att få valpen av sluta med det oönskade beteendet. Hon ignorerar valparna. Likadant kan vi människor göra mot valpen, dvs vi kan ignorera den när den gör något som vi inte önskar och vi kan ge den mängder av uppmärksamhet när den gör sådant vi tycker om.

Om man hela tiden sätter igång och skriker och hoppar och framför allt tittar på valpen så har den precis fått det den vill ha, nämligen uppmärksamhet från oss. Vi har i princip "berömt" det oänskade beteendet och det kan göra att det bara blir värre. Endel valpar föredrar tillockmed att bli straffade (slitna i nackskinnet, slängda i väggen, slagna eller vad det nu kan vara) framför att bli ignorerade - "det händer ju i alla fall någonting då". En sådan valp kommer troligtvis att fortsätta att bita oss då vi vänder bort blicken och gäspar för att pocka på ännu mer uppmärksamhet.

Beroende på hur besvärlig valpen är finns det flera olika sätt att ignorera den på: från att bara titta bort och gäspa till att totalt "försvinna" från den.

Titta bort och gäspa
Om valpen inte biter så fruktansvärt hårt och ihärdigt kan det vara en bra idé att börja med att ignorera den så fort den biter. Titta på valpen och beröm med ljus röst så fort den slutar bita men titta genast bort från den och ignorera den och gäspa så fort den biter.

Detta kan räcka och fungera på mycket lugna valpar. Med Dixi var det löjligt att ens tro att det skulle fungera. Hon hade en sådan hög grundstressnivå i sig att hon ville göra någonting hela tiden. Hon upptäckte ganska snart att hon kunde få fart på oss tråkiga människor igen genom att bita oss i bakhuvudet, vaden, foten eller hälsenan då vi tittade bort. För vem kan sitta och gäspa då?

Gå därifrån
Om det inte hjälper att endast titta bort från valpen kanske det hjälper att säga ett gällt "aj" ( gnälla till valpaktigt), vända ryggen mot valpen och gå därifrån. Detta är också ett sätt att ignorera valpen då den biter. Tiken går undan om valpen är för besvärlig. "Nu går matte undan då jag biter. Vad trist och hemskt att bli lämnad här."

Efter 10-20 sekunder fortsätter du sedan att leka med valpen. När den biter igen, så går du därifrån igen och gör något annat kul för dig själv. Du kan till och med kanske fresta valpen genom att slänga med armarna då du busar. Sluta lek och kela och gå därifrån när valpen bits. Gå tillbaks och busa efter en kort stund.

Bli urtråkig
Att gå ifrån valpen kanske inte alltid fungerar. Endel hundar hänger sig fast i byxbenen då man går ifrån. Valpen kanske tycker att byxbenen ser roliga ut när de fladdrar iväg vid golvet och måste ju genast öva på att "döda" dem. Så var t.ex. för Dixi. Hon tyckte våra hälsenor och knäveck var jätteroliga och jagade dem gärna med sina supervassa valptänder.

För att förstärka ignoreringen ytterligare så kan man istället för att gå därifrån ställa sig och stå helt stel, med armarkna i kors, ryggen vänd mot valpen, titta ut genom ett fönster, stå tyst och stilla och helt enkelt bara vara uuuurtråkig. Låt valpen bita bäst den vill i byxbenen. Tillslut tröttnar den och slutar att bitas och DÅ blir du rolig igen och berömmer och kelar med den igen. Valpen lär sig då att så fort den biter så blir du urtråkig, men så fort han slutar att bita så blir du kul och trevlig igen.

Gå upp i rök
Det kan ju vara så att det finns stor risk att valpen totalt sliter sönder byxbenen eller biter i hälsenan alldeles för hårt så att det är omöjligt att stå alldeles stilla och vara urtråkig. Då har ju valpen fått fart på dig ändå och det var ju inte meningen. Hur gör man då? Kan man bli tråkigare än att bara stå still med armarna i kors och ignorera hunden? Går det att förstärka ignoreringen ytterligare på något vis så att man blir ännu tråkigare?

Att matte eller husse försvinner från den är kanske för hunden det tråkigaste som finns. Eller förmodligen det hemskaste. "Hu så hemskt att vara här alldeles ensam"

Så fort valpen biter så "vips" försvinner du som i ett trollslag. Har du komposter så kan du snabbt hoppa över dem och göra någonting annat där. Då ser valpen dig, men du har ändå försvunnit avståndsmässigt för valpen har ingen chans att få fart på dig när ett kompostgaller skiljer er åt. Låt valpen börja gny, sedan kan du gå över till den igen och ge den uppmärksamhet.

Ett starkare försvinnande är om du går in i ett annat rum och stänger dörren om dig så att valpen blir alldeles ensam utanför. När du "försvunnit" från valpen så väntar du tills du hör att den slutar gny, då går du in igen. Släng dig inte över valpen direkt när du öppnar dörren igen utan fortsätt att ignorera den. Gå förbi valpen utan att titta på den föränn efter ett par eller tio sekunder (förhoppningsvis har valpen försökt få kontakt med dig på ett önskvärt sätt innan dess). Då kan du berömma den och ge den mängder av uppmärksamhet igen. Om du själv inte vill gå din väg så kan du sätta hunden i komposten eller i ett annat rum.

Att försvinna helt fungerade faktiskt på Dixi. När hon bet mig gick jag upp i rök och hon blev ensam kvar och hade ingen som helst chans att få igång mig igen. Jag försvann in på toaletten eller något annat rum, stängde dörren om mig och var alldeles tyst. Dixi tyckte att det var fruktansvärt hemskt att bli lämnad ensam och började pipa och gny. När det äntligen gick upp ett ljus för henne om detta samband började hon sakteligen att passa sig för att bita mig igen. Men det krävdes mer för att totalt bli av med det.

Övriga metoder

Ignorera-metoderna är mycket bra och jag tror på principen att ignorera hunden när den gör något oacceptabelt och ge den uppmärksamhet så fort den gör någonting önskvärt. Det finns ändå andra metoder som brukar nämnas.

Klickerträning
Har du övat in klickern kan du använda den för att bli av med valpbitningen.

Ha klickern i ena handen och kela eller busa med valpen med den andra handen. Valpen biter till i handen men i samma ögonblick som valpen släpper taget om handen så klickar du, beröm och ge godis. Fortsätt så 5-7 gånger eller tills hunden har förstått att så fort den släpper taget så blir det godis.

Jag provade detta men tyckte att det krävs en sådan enorm timing med klickern att jag var rädd att det skulle få motsatt verkan, dvs att jag råkade klicka och berömma i samma ögonblick som valpen satte tänderna i handen. Morten Egtvedt på www.canis.se har skrivit om klicker och valpbitning.

Ättika
Detta är ett gammalt knep. Valpar brukar inte gilla ättika och matte och husse kan ju inte rå för om de luktar illa. Så kleta in dina händer och byxben med ättika. Metoden fungerar säkert för valpar som har mycket "snäll" valpbitning, men om valpen är ihärdig så är nackdelen med metoden att ättikan dunstar efter ett tag så att man måste kleta in sig ideligen (och dessutom är det inte är så väldigt roligt att gå omkring och lukta ättika).

Skall man använda denna metod på ihärdiga valpar måste man ha ättiksflaskan med sig hela tiden och kleta in sig på nytt med jämna mellanrum. Man kan ju även tänka sig att kleta in sig i Tabasko, senap eller nåt annat äckligt.

Avledning med leksaker
Avled med en trasa, boll, ben eller annat då valpen börjar bita. Bryt så snabt som möjligt valpens felaktiga beteende. Ju fler gånger valpen får göra fel och misslyckas desto mer "träning" har den fått i att utöva sitt oönskade beteende.

Nackdelen med att avleda med boll eller andra "snabba" prylar är att det späder på valpens stress ytterligare. För Dixi, som alltid redan var så stressad, kunde en flygande boll innebära att hon istället blev totalt blockerad i hjärnan. Men metoden fungerar säkert på lugnare valpar.

Vattenpistol med ömkning
Att förstärka ett obehag med en ömkning kan i vissa fall kanske räcka. Köp en vattenpistol och spruta en stråle vatten i ansiktet på valpen när den skall till att bitas. Sätt dig sedan på huk och ömka hunden och smek den mjukt och långsamt. Tala med låg långsam röst. Tyck synd om den ordentligt ett tag för att verkligen förstärka att det var fruktansvärt hemskt det som hände. Låt sedan glad igen "nu så är det bra igen!" och var som vanlig. Men så fort du ser att valpen är på väg att bitas igen så sprutar du en stråle mellan ögonen på den och ömkar igen.

Detta trick fungerade med Dixi. Vattenpistolen var min räddning då hon fick sina anfall och attackerade mig då vi var ute på promenader.

Läsa paragrafer
Att läsa paragrafer innebär att du tar tag om hundens kinder, tittar in i hundens ögon, trycker din näsa mot hundens näsa (upplever hunden som lite obehagligt och utmanande) och talar om, eller rabblar, för den att den gjort fel "Nej, så där får du ju inte göra har jag ju sagt. Nu får du allt ta och skärpa till dej, annars blir jag riktigt arg..." osv. Poängen är just att spela på att hunden tycker det är obehagligt att du är så nära med ansiktet och stirrar den i ögonen. Du behöver inte alls låta arg.

Den här metoden har jag blivit mer och mer skeptisk till. Jag har provat den på både Boston och Dixi utan resultat. Den utmanande tillrättavisningen har bara gjort dem mer stressade, spralligare och problemen värre. Det jag främst är skeptisk till är att så fort hunden gör fel, så sätter man sig ned och tar i den och pratar med den, dvs man ger den mängder med uppmärksamhet. Dessutom vill jag träna närhet och kel. Jag vill att hunden skall tycka att det är tryggt att vara nära mig. Speciellt ville jag träna närhet med Dixi eftersom hon gjorde utfall mot ansiktet så fort jag satt på huk. Om jag å ena sidan tränar närhet med hunden och tränar kontakt med den och sedan använder närhet och ögonkontakt för att tillrättavisa den så finns väl risk att hunden inte alls begriper vad jag pysslar med?

Att läsa paragrafer fungerar troligtvis på lugnare valpar som inte har så särskilt hög grundstressnivå i sig. Men på sådana hundar fungerar troligtvis även de enklaste formerna av ignorerametoderna som jag nämnt ovan.

Ruska i nackskinnet
Den här metoden verkar vara den vanligaste metoden som alla tipsar om. "Ruska valpen i nackskinnet när den biter". Vi har såklart också provat den. Om metoden skall vara effektiv så måste man ta tag i nackskinnen exakt i rätt ögonblick, så att det blir som en chock och överraskning för hunden. Man skall alltså både ta tag, ruska och släppa på en sekund. Det brukar gå lika bra att klappa hårt i händerna, eller stampa i golvet och säga "nej". Överaskningseffekterna blir likartade.

Öva annat också

Att bara använda någon av ovanstående metoderna räcker säkert inte om valpen har mycket jobbig valpbitning och är mycket stressad av sig.

Leksaker och ben
Se till att ha mängder med ben och trasor eller annat hemma som valpen får bita på. Dixi åt ett stort tuggben per dag. Om valpen har hög stressnivå bör bollar undvikas. Flygande bollar stressar upp. Öva istället avslappning på stressade hundar.

Avslappning
Öva avslappning med hunden. Sitt och gör ingenting och smek den lugnt på bröstet. Klarar hunden inte det utan att stressa upp så kan du ta valpen i famnen (sitt på golvet) och håll fast den "med våld" tills den slutat sprattla och skrika. Så fort valpen slappnar av totalt så låter du den få gå. Detta övade vi nästan varje dag med Dixi. När man sedan släppte henne drog hon öronen bakåt, viftade med svansen och började slicka i ansiktet. Hon gillade det här tillslut. Det resulterade i att vi inte behövde ta tag med "tvång" längre, hon bara lade sig i knät och bara låg där och tittade och slappnade av på en sekund. Var hon tillräckligt trött så hände det att hon somnade. Jättebra övning för stressade hundar!

En variant på denna (om hunden inte är allt för stressad) är att lägga godis på golvet samtidigt som du håller den i famnen på golvet. Så fort du känner eller märker att valpen slappnat av säger du "varsågod" och hunden får gå och hämta godis. Att kombinera avslappning och godis är bra eftersom godis och stress är oförenliga. Det är ganska svårt att äta då man är upprörd eller stressad även för en människa.

Nej-övningar
Lägg godis på golvet, i ditt knä eller någon annan stans där hunden kan komma åt det. Så fort hunden försöker ta godis säger du "Nej!". Om hunden avbryter får den beröm. Hunden får bara ta godis efter att du sagt "varsågod". Utöka sedan tiden längre och längre innan du säger varsågod. Och titta inte på hunden hela tiden. Titta bort ibland. Hunden skall inte få ta godiset oavsett om den har dina ögon på sig eller ej. Det här tränade vi varje dag, flera gånger per dag med Dixi. Tillslut kunde jag lägga godis mitt framför hennes nos på golvet utan att hon tog den, och hon kunde vänta på "varsågod" länge.

Att fråga om lov för allt
Lär valpen att den alltid måste sitta och titta dig i ögonen innan han få gå utanför dörren, över gatan, innan han får börja äta, hoppa ur bilen osv. Alla tänkbara situationer måste hunden fråga om lov först. Det här tränade vi från allra första dagen vi fick hem Dixi. Tre steg att komma ihåg: sitt, ta ögonkontakt, vänta på varsågod.

Beröm när hunden lägger sig
Om valpen är mycket stressad så kan du berömma varje gång den lägger sig ner eller drar en djup suck. Säg lugnt "braaaa". Detta gjorde vi också med Dixi.

Uppväxten och valpbitning - har det ett samband?

Min första hund Roccy, hade ingen valpbitning att tala om. Jag kommer i alla fall inte ihåg att det var några som helst problem eller diskussioner om bitningar. Han var så försiktig i munnen att han kunde bära en uppblåst balong mellan tänderna utan att den sprack. Men så var han inte heller det minsta stressad. Han växte upp på landet i skåne i en lugn omgivning, mitt bland åkrarna, långt från bilar och stress och i en underbar hemmamiljö. Valparna kunde vistas med tiken på gården och gå in och ut i huset.

Boston var aningen bitig som valp men det gick bort på ca två månader. Han är kanske mer åt det normala hållet vad gäller stress - aningen mer stress i sig än Roccy men lite livligare än vad man tänkt sig att Golden som ras är. Boston föddes också upp i hemmamiljö, med många hundar och ungar runt omkring.

Dixi tillhör extremfallen. Det dröjde tills hon var åtta månader innan vi fått henne att sluta bita oss. Men där låg fler problem i grunden och hon hade en enorm hög grundstressnivå redan vid åtta veckors ålder. När vi hämtade henne från kenneln och jag hade henne i knät i bilen på vägen hem gjorde hon redan där utfall så att det klappade i käkarna mot mitt ansikte. Hon växte upp i en lada på gården och inte i bostadshuset. Hon hade tydligen en tuff tik till mamma som de flyttade på och tog ifrån valparna alldeles för tidigt för att hon var alldeles för våldsam mot dem. Vi lade mängder med tid på att få ner Dixis stressnivå. Vi reste oss lugnt och långsamt från stolarna, vi rörde oss alltid långsamt, dörrarna stängde vi tyst, vi klappade Dixi lååångsamt, vi talade lugnt och långsamt och berömde lugnt Dixi så fort hon lade sig och slappnade av. Vi levde i slow motion i åtta månader.

Valpbitning brukar gå över

Valpbitning brukar normalt gå över. Ha tålamod. Ge det tid. Hör av dig och berätta om du har fler tips för att bli av med besvärlig valpbitning!





©2003 Victoria Einarsson Göteborg hundar.vicopet.se
Uppdaterad april 2005